Maria 1979-2007
Idag är det din dag gumman :) 29 år skulle du ha fyllt...
Saknar dig så oerhört mycket :(
Kan inte fatta att du är borta, att du tog det steget du gjorde och valde att lämna allt..
Du visade alltid upp en så stark sida men var ändå så otroligt svag.
Jag var så arg på dig i början för att du gjorde detta val och lämnade allt och alla.Tyckte du var ego och att du valde en enkel utväg för att slippa smärtan.
Sen kom funderingarna, tänkte du nångång på vilken smärta och sorg du skulle orsaka dom du lämnade kvar.
Du blev genom ditt val fri från din smärta medans vi vart många kvar som kommer få leva med våran smärta att du inte finns längre-
Efter det stadiet kom tårarna och frågorna, den största frågan VARFÖR? frågan är om nån någonsin kommer förstå ditt val-
Kommer tårarna nångång sluta att rinna när man tänker på dig!Eller kommer det alltid vara så att tänker man på dig så kommer det tårar rullandes nerför kinden.det lär ja märka
Saknar våra timtalslånga telefonsamtal som var blandade av skratt och gråt, gap och skrik..Vi hade alltid nån att skälla över, oftast var det ju nån kille :)
Saknar våra galna festkvällar då allt kunde hända... :)
Trodde vi kunde prata om allt men du undanhöll det absolut viktigaste, hur dåligt du mådde...i början fundera ja på hur ja hade kunnat missat allt detta men efter att ha pratat med bla din syster så har ja förstått att det var inte bara för mig du undanhöll detta och det är inte bara ja som missat din smärta.
Måste betyda att du var en skådespelare av världsklass som tyvärr inte var någe bra i detta fall..
Du är den starkaste personen ja nånsin träffat...du hade alltid ett leende på läpparna och nära till gapskrattet...
Du tog en stor plats i livet på ett positivt sätt...
Du hamnade ofta i centrum utan att du själv var medveten om det eller gjorde nåt för att hamna där.Du var helt enkelt en människa som alla fastnade för och tyckte om..
Du var spontan, sa va du tyckte och tänkte, passade inte det folk kunde dom dra.
Glömmer aldrig när du träffa mamma första gången :)
Vi skulle dricka kaffe & äta smörgås eller ja du drack ju te för på den tiden hade du inte blivit vuxen än och lärt dig dricka kaffe..Du tog första betet på smörgåsen och utbrister"fy fan vilken jävla äcklig ost, den vidrigaste ja nånsin ätit" tror aldrig ja sett min mamma så chockad och förvånad :) men ja lovar, den dagen fångade du min mamma...Finns ingen av mina kompisar mamma har tyckt så mycket om som hon tycker om dig! Hon pratar fortfarande om det mötet och ostsmörgåsen och det här inträffa för tja ca 7-8 år sedan.
Jag har fortfarande kvar ditt telefonnummer i mobilen, har försökt radera det flera ggr men ja klarar det inte.Känns som ja sviker dig om ja tar bort telefonnummret.Har även flera ggr varit påväg att ringa eller skicka ett sms för att verkligen kolla om du inte svarar men hejdat mig i sista sekund och insett att du inte finns längre..
Minnena jag har av dig är tjejen med leendet som alltid fanns där och ställde upp, tänkte alltid på alla andra i första hand och dig själv i sista!
Önskar att du inte hade varit så förbannat stolt utan att du hade vågat visa din svaga sida och bett om hjälp istället för att försöka lösa allt på egen hand...Du hade antagligen funnits här hos oss idag då..
Det var ju inte så här det skulle sluta! Vi skulle ju åka till mamma och rida, våra barn skulle leka ihop och du hade ju pratat lite smått om att flytta hem igen.
Fick ett jättefint kort idag av din syster, din gravplats,du är den enda på hela kyrkogården som har ett hjärta som gravsten berätta Erika!Helt rätt att du utmärker dig :) Du var tjejen som körde sitt eget race både på gott och ont,Du var inte som alla andra och kommer aldrig bli det heller så då ska du inte ha någon vanlig gravsten heller som alla andra har :)
Ja tänkte faktiskt hälsa på dig på lördag och känner ja dig rätt så kommer du på ett eller annat sätt att visa dig på kyrkogården :)
Hoppas du haft en bra födelsedag Mia och att du har funnit den ro och frid som du saknade här!
Saknar dig gumman och ja hoppas du vet det.
Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärt.
Saknar dig så oerhört mycket :(
Kan inte fatta att du är borta, att du tog det steget du gjorde och valde att lämna allt..
Du visade alltid upp en så stark sida men var ändå så otroligt svag.
Jag var så arg på dig i början för att du gjorde detta val och lämnade allt och alla.Tyckte du var ego och att du valde en enkel utväg för att slippa smärtan.
Sen kom funderingarna, tänkte du nångång på vilken smärta och sorg du skulle orsaka dom du lämnade kvar.
Du blev genom ditt val fri från din smärta medans vi vart många kvar som kommer få leva med våran smärta att du inte finns längre-
Efter det stadiet kom tårarna och frågorna, den största frågan VARFÖR? frågan är om nån någonsin kommer förstå ditt val-
Kommer tårarna nångång sluta att rinna när man tänker på dig!Eller kommer det alltid vara så att tänker man på dig så kommer det tårar rullandes nerför kinden.det lär ja märka
Saknar våra timtalslånga telefonsamtal som var blandade av skratt och gråt, gap och skrik..Vi hade alltid nån att skälla över, oftast var det ju nån kille :)
Saknar våra galna festkvällar då allt kunde hända... :)
Trodde vi kunde prata om allt men du undanhöll det absolut viktigaste, hur dåligt du mådde...i början fundera ja på hur ja hade kunnat missat allt detta men efter att ha pratat med bla din syster så har ja förstått att det var inte bara för mig du undanhöll detta och det är inte bara ja som missat din smärta.
Måste betyda att du var en skådespelare av världsklass som tyvärr inte var någe bra i detta fall..
Du är den starkaste personen ja nånsin träffat...du hade alltid ett leende på läpparna och nära till gapskrattet...
Du tog en stor plats i livet på ett positivt sätt...
Du hamnade ofta i centrum utan att du själv var medveten om det eller gjorde nåt för att hamna där.Du var helt enkelt en människa som alla fastnade för och tyckte om..
Du var spontan, sa va du tyckte och tänkte, passade inte det folk kunde dom dra.
Glömmer aldrig när du träffa mamma första gången :)
Vi skulle dricka kaffe & äta smörgås eller ja du drack ju te för på den tiden hade du inte blivit vuxen än och lärt dig dricka kaffe..Du tog första betet på smörgåsen och utbrister"fy fan vilken jävla äcklig ost, den vidrigaste ja nånsin ätit" tror aldrig ja sett min mamma så chockad och förvånad :) men ja lovar, den dagen fångade du min mamma...Finns ingen av mina kompisar mamma har tyckt så mycket om som hon tycker om dig! Hon pratar fortfarande om det mötet och ostsmörgåsen och det här inträffa för tja ca 7-8 år sedan.
Jag har fortfarande kvar ditt telefonnummer i mobilen, har försökt radera det flera ggr men ja klarar det inte.Känns som ja sviker dig om ja tar bort telefonnummret.Har även flera ggr varit påväg att ringa eller skicka ett sms för att verkligen kolla om du inte svarar men hejdat mig i sista sekund och insett att du inte finns längre..
Minnena jag har av dig är tjejen med leendet som alltid fanns där och ställde upp, tänkte alltid på alla andra i första hand och dig själv i sista!
Önskar att du inte hade varit så förbannat stolt utan att du hade vågat visa din svaga sida och bett om hjälp istället för att försöka lösa allt på egen hand...Du hade antagligen funnits här hos oss idag då..
Det var ju inte så här det skulle sluta! Vi skulle ju åka till mamma och rida, våra barn skulle leka ihop och du hade ju pratat lite smått om att flytta hem igen.
Fick ett jättefint kort idag av din syster, din gravplats,du är den enda på hela kyrkogården som har ett hjärta som gravsten berätta Erika!Helt rätt att du utmärker dig :) Du var tjejen som körde sitt eget race både på gott och ont,Du var inte som alla andra och kommer aldrig bli det heller så då ska du inte ha någon vanlig gravsten heller som alla andra har :)
Ja tänkte faktiskt hälsa på dig på lördag och känner ja dig rätt så kommer du på ett eller annat sätt att visa dig på kyrkogården :)
Hoppas du haft en bra födelsedag Mia och att du har funnit den ro och frid som du saknade här!
Saknar dig gumman och ja hoppas du vet det.
Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärt.
Kommentarer
Trackback
