Petra

Sitter och kollar mitt schema för 3 månader framåt *suck* säger ja bara...
Ibland önskar ja att ja hade ett jobb där man jobbade dagtid så man kan få ett liv, ett ordentligt familjeliv!

Hur roligt är det att jobba kvällar till kl 22 egentligen 2-3 ggr / vecka....
Imorse när ja vinka Emelie hej då vid taxin kände ja för första gången att det här är inte rätt mot min dotter...
Gick upp med henne 6,30 imorse och sen ser ja inte henne förrens ja ska väcka henne imorrn bitti igen, för ikväll när ja kommer hem 22,30 sover ju hon redan...Sen är frågan hur länge orkar ja hålla på så här??? Komma hem sent på kvällen, kanske kommer i säng vid 24 och sen ringer väckarklockan igen vid 6,30 och sen ska man hinna tvätta,städa,laga mat  hemma mellan 7,30 och 13 när ja börjar jobba igen...Är ju inte direkt så att man ställer sig och städar mm kl 22,30 när man kommer hem från jobbet och resten av familjen sover...


Nää de känns inte rätt längre...Tanken på att börja se sig om efter nya jobb dyker upp allt oftare....Vilket känns tråkigt då jag trivs frukantsvärt bra med mitt jobb och mina härligt underbara arbetskamrater...De som känns fel är att Emla ska behöva lida och få jättelånga dagar pga att jag, hennes mamma jobbar kväll...

Kanske skulle kolla om det finns någon möjlighet att få lite mer anpassade arbetstider eller gå ner i timmar...Men då kommer man ju till detta problem att det kommer påverka lönen nämnvärt :s Tyvärr sitter ja ju inte på en arbetsplats som har särskilt bra löner...Så OBtilläggen är ju en stor del till att man får ut en skaplig lön varje månad..

Nee nog med "tyck synd om mig" snack... Tvätten väntar :)