Älska
mig mest när ja förtjänar det minst för då behöver ja det bäst!!!
Ja vad säger man,finns inte så mycket att orda om tycker ja...
Vill finna glädjen & meningen med saker igen men just nu verkar uppförsbacken ha ett väldigt starkt lut!
Man får alltid höra "du måste försöka vara lite positiv" "va inte så negativ" men GAH....
Är väl h*****e vilka positiva liv alla människor verkar ha!!!
Ja kan inte riktigt köpa att alla har så bra & gulliga liv som dom utger för att ha...
Vet att det är i princip ingen konst att klistar på en mask utåt inför arbetskompisar & vänner & sen låtsas att allt är guld och gröna skogar fast man inombords egentligen bara vill skrika rakt ut och typ lägga sig ner och bara störtböla!
Är fortfarande i valet & kvalet vad jag vill pyssla med om dagarna... Om ja ska stanna där ja är eller söka mig bort... Vet att det ända rätta egentligen är att söka sig bort för situationen är ohållbar...Ett misstag och det förföljer resten av tiden, det är nånting som inte glöms bort eller tillåts glömmas bort....Man är märkt för resten av tiden...Med många år på nacken får man börja om på ruta 1 och där är man dömd till att stanna...
Hyckleri är vad det är,den som har brunast tunga kommer framåt, den som säger vad den tycker & tänker är det kört för...Den har för alltid ögonen på sig!!! Personer du pratar med kan vissa sig vara jätteförstående och sympatiska för att i nästa sekund hugga kniven i ryggen på dig!!!
Nää dags att ta ett nytt steg i livet och släppa det som en gång kändes som en trygghet pga att man visste vad man hade och bege sig ut på nya äventyr...
Kan ju alltid glädja mig med att det kan iaf INTE bli så jäkla mycket sämre och blir det så är det riktigt illa...
Nu väntar min son...
Hej Svejs!
